Once more

Tenta igår. Den gick nog bra. Eller bra var en vag överdrift, skrev nog i alla fall G. Förhoppningsvis. Gårdagen i övrigt var ganska ogivande. En ganska tråkig laboration, i vilken respiration gicks igenom, följdes av en promenad hem. Jocke gick också hem, vilket förgyllde denna vandring en del. I alla fall till Folkungagatan, där nämnde Jocke avvek.

Onsdagen den 20 maj (läs: idag) har varit desto mer givande. Ytterligare en dag i träningens tecken. Den började med en föreläsning om (styrke)träning. Ganska spännande. Detta följdes av ett ganska ointressant babbel av Beata (som för övrigt lär ha sitt biologiska ursprung i något diffust öst-europeiskt land). Timmen efter lunch var det genomgång av kommande veckas laborationer. Ska bli kul. Vi ska bl.a. testa syreupptagningskapacitet och förmåga till laktatbildning (mjölksyra). Lär ju ha minskat dessa förmågor drastiskt, om jämförelsen görs med när man var 16 och vältränad. Har för mig att jag hade närmare 70 då. Lär väl knappast vara över 50 nu. Aja, det återstår att se.

Vid hemkomsten var det ombyte för ett helvetiskt löppass. Uppvärmning i form av jogging de ca 2 km till Hammarbybacken, för att där springa uppför densamma. Sjukt jobbigt. Joggade ner för att få den excentriska träningen som tydligen ska vara bra. Sen sprangs det intervaller. Och som det sprangs. 20 löpningar a ca 75 meter uppför (och nedför, såklart) den brantaste (!) delen av backen.
Resten av dagen ska ägnas åt återhämtning och mat.


En liten anekdot/fundering (som för övrigt Henrik "Per Morberg" Sjöberg är den okränte konungen av):
Vad är egentligen en lurendrejare? Visst är det en person som gillar att luras?
Var kommer drejare in i bilden? I mitt tycke borde en lurendrejare vara en person som gillar att luras och dreja. Men så är det väl inte?

Nåja, kanske inte så viktig fråga men ändå..

Proteindrinken är uppdrucken, kaffet bryggs för fulla muggar (bokstavligt talat) och spellistan är klar. Badkaret, here I come!

Tänkte avslutningsvis ge lite musiktips igen, denna gång i form av tvenne smått fantastiska stycken. Jag syftar på Jean-Michel Jarres "oxygene" från 1977, samt Milow och hans tolkning av 50 cents "Ayo Technology".


//Divino Mestre