Det svenska musikundret

Sverige är ett förhållandevis ett litet land. Vi har inte mycket att komma med i den stora världen. Vi är rätt kass på det mesta, inte ens ekonomin är stabil längre. Någonting vi däremot är bra på är att skriva musik och sjunga densamma. Där är vi förbannat bra, för att inte säga bäst i världen. Åtminstone när det gäller smäktande ballader. Svenska språket är vackert men det hade ju inte hjälpt om vi inte hade haft genier till låtskrivare/producenter som Ted Gärdestad och fruktansvärt bra sångare som Peter Jöback m.fl.

Här är en i sammanhanget liten topplista. Skulle kunna göra listan oändligt lång. Jag går dock ifrån topp-3-konceptet, som utökas med några platser, sju stycken närmare bestämt. Listan blir således till en 10-i-topp, utan inbördes ordning

För Kärlekens Skull (Ted Gärdestad)
Viskar en bön (Peter Jöback)
Öppna Landskap (Ulf Lundell)
Gabriellas Sång (Helen Sjöholm)
En del är vackra när de dör (Sonja Aldén)
Tusen Röster (Mauro Scocco, Lisa Nilsson, Peter Jöback m.fl.)
Det Vackraste (Cecilia Wennersten)
Ta mig till havet (Peter Lundblad)
En dag (Tommy Nilsson)
Himlen är oskyldigt blå (Ted Gärdestad)


Två bubblare som från början är utländska låtar men som blir oerhört bra på svenska. Båda sjungna av Peter Jöback:
Decembernatt (Hallelujah)
Min bön (The Prayer)


//Den där pajsaren som inte fruktar, återigen.